close

Kunskapsbas

Se alla artiklar

Chat support

Starta chatt

E-postsupport

Skicka meddelande

Öppningstider:
Mån-fre (08:00 - 17:00)

leveransgaranti
Leveransgaranti
Vi garanterar att samtliga dokument levereras inom 24h helgfria vardagar, om vi inte lever upp till det ersätter vi dig med en full återbetalning.

Kundnöjdhet

Antal Registreringar utförda
  • 1
  • 6
  • 0
  • 1
  • 4
Gå tillbaka till kunskapsbasen

Bli godkänd för F-skatt

Vi har samlat de vanligaste frågorna om att bli godkänd för F-skatt.

Vem kan bli godkänd för F-skatt?

Vad krävs för att bli godkänd för F-skatt? För det första måste du vara en fysisk eller en juridisk person. En juridisk person kan till exempel vara ett företag, förening eller annan form av verksamhet. Den juridiska personen har samma rättigheter och skyldigheter som en fysisk person och får alltså ingå avtal, anställa personal och ta lån. En juridisk person kan även kallas till domstol.

De företag som räknas som juridiska personer är aktiebolag, handelsbolag samt ekonomiska föreningar. Ett enskilt företag är inte en juridisk person utan där är det företagets ägare som står för företaget. Det innebär att om ett aktiebolag, som är en juridisk person, går i konkurs så drabbas inte företagets ägare utan enbart företaget som sådant. Skulle däremot ett enskilt företag gå i konkurs drabbar detta företagets ägare eftersom det är denne som är ansvarig för företaget.

För att den juridiska eller fysiska personen ska bli godkänd för F-skatt krävs också att denne inom de senaste två åren inte brutit mot någon av de villkor som meddelas vid godkännandet av F-skatt. Personen ska inte heller ha en större skatteskuld, varken i Sverige eller utomlands. Den som söker för att få en F-skattsedel måste ha lämnat in inkomstdeklaration och får inte heller vara belagd med näringsförbud eller ha varit försatt i konkurs. Även utländska företag som vill bedriva verksamhet i Sverige är skyldiga att skaffa en F-skattsedel och samma krav ställs även på dem.

Vidare kräver skatteverket att företaget ska bedriva näringsverksamhet. Skatteverket definierar näringsverksamhet som att; verksamheten ska bedrivas varaktigt, självständigt och i vinstsyfte. Välgörenhet, även om den drar in pengar regelbundet, räknas till exempel inte.

Vad menas då med varaktighet? Här menar man att företaget är tänkt att bedrivas varaktigt under en längre tid. Självständighet är ett något vagare luddigare begrepp. Som juridisk person, till exempel ett aktiebolag, räknas företagen nästan alltid som självständigt. Det samma gäller det företag som köper och säljer varor. Reglerna blir dock lite otydligare när det kommer till företagare som utför uppdrag åt andra. Här är det ofta upp till den enskilda företagaren att avgöra om denne utför sitt arbete självständigt eller om det är uppdragsgivaren som förväntas betala in skatt och sociala avgifter. Vinstsyftet, slutligen, är betydligt lättare att greppa. Det innebär att verksamheten förväntas kunna ge vinst, åtminstone på längre sikt.

Hobbyverksamhet eller företag?

Många börjar sitt företagande med en hobbyverksamhet. Något man gör på fritiden, bara ibland. Här finns det stora gråzoner och i vissa fall är det svårt att avgöra om det bara är en hobby som råkar generera pengar eller om det är en företagsverksamhet som ska betala skatt och sociala avgifter.

Rent generellt kan det sägas att hobbyverksamhet är någonting som görs ibland, utan någon egentlig regelbundenhet. Till exempel om du bakar kakor och säljer på julmarknaden. Detta räknas inte som ett företag. Skulle du däremot baka kakor och sälja på marknaden varje helg under en längre tid så är det nog dags att ansöka om F-skatt hos Skatteverket.

Vad räknas som näringsverksamhet?

I Sverige finns det olika regler och regleringar som avgör vilken typ av skatt som olika personer och verksamheter skall betala till Skatteverket och staten. Dessa skatter baseras på olika faktorer och kan även vara storlekar. Den absolut vanligaste skatten, som de flesta av oss nog är mest bekanta med, är A-skatten. Detta är den skatt som de som arbetar som anställda hos ett företag betalar för att skatta på den inkomst som de erhåller i samband med sitt arbete.

Det finns dock undantag från detta och det är F-skatten som betalas av företagare som driver näringsverksamhet och som skattar på ett annorlunda sätt än de som skattar enskilt som anställda privatpersoner. Alla verksamheter som drivs av så kallade juridiska personer, det vill säga en sorts sammanslutning åtar sig samma skyldigheter och rättigheter som en fysisk person när det gäller att påta sig skyldigheter och rättigheter i samhället. Syftet med en juridisk person är ofta att skydda de som äger den juridiska personen från personligt ekonomiskt och rättsligt ansvar i olika situationer. Många av dessa juridiska personer räknas också som näringsverksamheter, men för det ställs särskilda krav.

Tre grundläggande krav för näringsverksamhet

Det finns tre grundläggande faktorer som skall uppfyllas för att Skatteverket skall betrakta en verksamhet som en näringsverksamhet. Dessa tre sammanfattas på följande sätt: verksamheten skall vara självständig, ha ett uttalat vinstsyfte samt bedrivas kontinuerligt och varaktigt.

Självständigheten granskas av Skatteverket och det som de främst tittar på när de bedömer detta är förhållandet mellan uppdragsgivaren och uppdragstagaren samt beroendeställningen mellan dessa två parter.

För ett nyöppnat företag finns det inga krav på vinst under den första verksamma tiden så denna kan innebära stora investeringar och utgifter för företagaren, men det är dock ett krav att kunna påvisa att verksamheten kommer att gå med vinst inom en överskådlig framtid.

Med varaktighet avses naturligtvis precis det som ordet antyder. Verksamheten skall drivas varaktig. Ett par enstaka uppdrag är alltså inte tillräckligt för att företaget skall räknas som en näringsverksamhet. Det är dock mycket viktigt att man skattar på rätt sätt – oavsett av vilken typ av verksamhet man driver.

Näringsverksamhet eller hobbyverksamhet?

Uppfylls inte dessa krav så är det mer troligt att verksamheten kommer att bedömas som en hobbyverksamhet istället för en enskild näringsverksamhet. Att driva en hobbyverksamhet är egentligen inte alltför annorlunda mot att driva en näringsverksamhet. Den stora skillnaden ligger helt enkelt i hur pass stora inkomsterna blir och hur regelbunden verksamheten är.

I en näringsverksamhet är inkomsterna från verksamheten företagarens huvudsakliga inkomst och levebröd medan detta inte är fallet i en hobbyverksamhet. Det är dock inte på något sätt omöjligt eller förbjudet att tjäna pengar på en hobbyverksamhet, men denna typ av verksamhet brukar sällan ge några större inkomster och är oftast också en sidoverksamhet för utövaren utan förväntan på större inkomster eller att kunna tjäna pengar på verksamheten.

En hobbyverksamhet är alltså något som personer bedriver på sin fritid och utan att ha ett vinstsyfte. Vid drift av en hobbyverksamhet där det ändå finns inkomster, stora eller små, skall dessa redovisas. Kvitton och räkningar för utgifter och liknande skall sparas och tas upp i den personliga deklarationen då verksamheten faktiskt inbringar förtjänster.

businessman